Tisdag kväll, 22.03

Hemmauniformen är på, mjukisar och stor tisha (det ser ut som en bordsduk på bilden), hela outfiten är randig på tvären. Jag har absolut ingenting att göra, drar bara omkring i lägenheten. I desperation och leda ägnade jag lite tid åt att lära mig om damfotboll medan sambo tittade på herrfotboll. Kom fram till att jag inte var så intresserad av fotboll överhuvudtaget.

Over and out

Idag gick jag ner på lågvarv. Jobbar bara på rutin och absoluta måsten resten av veckan. Imorgon är det ju halvdag, på torsdag ledigt och så vips är det fredag och på fredagar jobbar man knappt heller, det vet ju alla. Därmed får jag betrakta arbetsveckan som avslutad. Skönt!

Blågula Bettan

Idag åkte jag till jobbet på den här. Hon är ny, för mig, annars har hon några år på nacken. Någon tänkte slänga henne men vi räddade henne från grovsopdöden. Tur var väl det för än har hon många år kvar. Hon rullar tryggt, stabilt och fint. Den enda man kan undra är vad hon tänkte på när hon målade sig gul och blå? När jag får tid ska jag hjälpa henne med en ny look, hon har ju alla förutsättningar att se bra ut. Vad jag lyssnade på medan jag cyklade? "Little red corvette baby youre much too fast Little red corvette you need a love thats gonna last"

En konstig grej

Igår på jobbet pratade vi om tvångstankar och hang-ups. Då kunde jag inte komma på någon jag själv lider av men nu, medan jag åt en macka till frukost kom jag på en. Jag kan inte äta upp kanten som jag höll i. Det går bara inte. Konstigt va? Detta gäller bara mackor och hamburgare, inte fikabröd. 

Glad söndag!

Söndagskväll utan söndagsångest. Kort arbetsvecka och sommarväder väntar, saker och ting kan inte bli mycket bättre.

Varför jag ska bli bättre på att säga nej och sätta gränser

Ens eget barn kommer alltid vara det sötaste som finns och jag har svårt att stå emot det lilla ansiktet som tittar på mig. Det vet hon redan och eftersom hon är smart så kan hon få mig att göra precis det hon vill. Det är gulligt just nu men när hon blir stor kan det vara det mest osympatiska drag man kan ha.

Present?

Undrar vad jag får? Hoppas på kläder, vill ha nya vårkläder.

Hurra Hurra Hurra!!!

Ja må jag leva ut i hundrade år....

Grattis mig själv! Jag ligger i sängen och väntar på min födelsedagsfrukost som de ordnar ute i köket. Om det nu finns något kvar, jag hör att dotter frågar efter "mera pakakkor" hela tiden. 

I lurarna

Under promenaden till jobbet lyssnade jag på min röriga playlist. Eftersom jag var på funderarhumör så funderade jag lite kring varje låt som spelades, bl.a.

Tough Alliance, Hung Up On A Dream - Har alltid gillat TA men har nyligen fått en nytändning. De måste vara genier. Alltid sjukt bra produktioner även fast de sjunger som homestarrunner.

Paul McCartney, Ever Present Past - På tal om genier, men vad gör den här låten i min playlist? Minns att jag kände lite på honom förra sommaren när hans gubbkris-skiva släpptes men kom fram till att den inte var bra. Varför är han då kvar? Skickar vidare till mamma.

Those Dancing Days, Hitten - De är så söta! Så skulle jag också vilja vara om jag fick bli 18 igen.

France Gall, Ella Elle L´a - Kan vara en av mina mest hållbara favoritlåtar. Gillar att jag inte har en aning om vad hon sjunger och att det på så vis blir lite exotiskt och spännande.

Casual

Idag sneakar jag in på banken i sneakers. Lite för casual för att vara ok. Att lämna heelsen hemma är lite som att ge upp eventuell karriär och finna sig på sin post. Måste snarast köpa vårskor med heel.

Fråga:

- Kan vi inte titta på avsnittet av Barnmorskorna som vi missade förra veckan? 

- Nä, jag ska kolla på fotboll

- Va, ska DU kolla på fotboll?!

- Ja det är klart.

- Du har ju aldrig brytt dig om fotboll förut.

- Jo, det har jag alltid gjort. Det här är en viktig match, tyst nu!

- What???

Nu sitter han framåtlutad i soffan och kommenterar spelare och spelet och försöker bete sig som en äkta fotbollsfantast. Det är han inte. Jag försöker lyssna på lite musik -  Tyst! Jag hör inte matchen!

Host

Jag har precis spelat ut sjukkortet och fått min sambo att gå till affären och köpa sura bilar eftersom det är synd om mig. Funderar på om jag ska låta mig själv vila i morgon och stanna hemma från jobbet. Men det bär emot, tycker att jag vabbar jämt så jag kanske får släpa mig dit trots allt. Ska ju ändå bara sitta på en stol och göra lite musarmrörelser.

Min sångfågel

Helt plötsligt har dotter börjat sjunga. Det är så sött så jag dör! Hon går runt och kvittrar hela dagarna och sjunger sina favoritsånger för oss. Det sjungs bä bä vita lamm, bockarna bruse, lilla snigel, blinka lilla stjärna, björnen sover, ja hitsen helt enkelt. Ibland kombinerar hon och sjunger alla samtidigt. Så kan nog bara ett musikaliskt underbarn göra. Ikväll sjöng hon sig själv till sömns. Först var det klara och tydliga melodier sen blev det tröttare och sluddrigare och sedan somnade hon in precis när stora bocken bruse skulle klampa över bron.

Från kaos till tipp topp

I måndags lämnade vi lägenheten i kaos och med byggdammshelvete i varenda vrå. Köket var utrivet och helt utan golv. Idag fick vi komma hem igen, till en lägenhet vi knappt känner igen. Vi har fått tillbaka köket samt ett nytt och väldigt snyggt golv. Allt skiner och gnistrar av polerade ytor och det luktar rengöringsmedel med äppeldoft. Det bästa av allt - vi behövde inte lyfta ett finger! Ett städteam (alternativt squad eller troop) kom in, virvlade runt en dag och vips! Det bästa av allt nr två - det kostade oss inte ett öre. Det här är något en medelsvensson bara upplever en eller ett par gånger under sin livstid. Detta är stort! Så nära Extreme Home Makeover vi någonsin kan komma.

Livet i exil

Ja, var ska jag börja??? En gammal fuktskada i köket som äntligen har torkat. Sen, på två sekunder kom det ett gäng ivriga hantverkare som nu håller på att bygga upp köket igen. En lägenhet som blev ett totalt kaos, en krigszon med byggdamm och omöjlig att leva i. En liten familj som på ytterst kort tid fick packa väskan och snällt be svärföräldrarna om en veckas fristad. Nu lever vi hos dem i exil. Väldigt skönt faktiskt, att komma bort en stund. Sen är det dotter som har varit sjuk i en veckas tid. Idag gick det för långt och vi fick åka till sjukhuset. Nu har vi en dotter med astma. En dag av undersökningar och medicinering och äntligen är hon tillbaka som sitt vanliga jag. Det händer mycket just nu. Vi är mest trötta hela tiden.

Ögonkramp

Jag gick till optikern för att kolla synen nyligen. Har haft huvudvärk och svårt att se med mina vanliga glasögon den senaste tiden. Tänkte att jag skulle kolla med optikern först, även fast jag var säker på att min huvudvärk borde utredas av en neurolog eftersom jag alltid vill tro det värsta. Hur som helst hittade optikern felet- mina ögon krampar! Efter en lång tid av kisande och svårigheter att fokusera har ögonmusklerna nu krampat, därav huvudvärken. Nu ska jag till en ögonläkare som enligt optikern måste spruta bedövningsmedel i ögonen för att kunna göra en exakt undersökning. Shit vad läskigt! Jag som har ögonundersökningskräck sen jag såg Clockwork. Tänk om de måste spärra upp mina ögon med en sån där ställning?!? Dessutom antar jag att jag måste lägga säkert 5000 pix på en specialslipning. Roligare kan man verkligen ha...

Men...

... för att inte verka som en total looser och töntig småbarnsförälder som bara tittar på TV och sover vill jag bara tala om att jag var ute igår. Kurry spelade på Debaser och en generös barnvaktsdeal gjorde att jag också kunde följa med ut och svira. Det svirades rätt så mycket faktiskt och sent blev det också. Tack och lov slapp jag träkepsen idag. Småbarn och bakfylla skulle ha varit svårt att kombinera. 

Nu hände det igen...

För andra lördagen i rad somnade jag under dotters nattning. Vid båda tillfällena har jag haft stora planer på filmkväll med snacks och godis men nu har det alltså gått i stöpet igen. Klockan är ju bara strax efter nio på kvällen så än är det väl inte försent att sätta på en film, det är bara det att jag känner mig så himla vimsig när jag somnat till oavsiktligt. När jag sen vaknar igen kan jag inte ta mig för någonting annat förutom att sitta och stirra och vänta på att klockan ska slå minst 22 så att blir ok att gå och sova på riktigt. 

Överskott

Efter två vab-dagar har jag stort överskott i rikskuponghäftet. Hur ska jag spendera överskottet? En affärslunch åt bara mig eller en familjemiddag på Mickey D´s med extra allt?

VAB-dag nr 2

Har en helt annan strategi idag, det kan bara bli bättre. Vi har maximal otur med vädret - snö idag. Annars har jag en romantiserad bild av vab-dagen med solskenspromenader och mycket mys, lite som när man var föräldraledig. 

Allt är bra igen

Den tålmodiga pappan kom hem tidigt och då blev allt bra. Jag fick vara för mig själv ett tag och ladda om. Sen lagade vi mat. Det blev ärtsoppa och sen pannkakor, glass och jordgubbar. När maten hade gett oss energi blev vi nya, glada människor och fick plötsligt lust att hitta på saker. Vi spelade inomhusfotboll och sedan badade vi alla tre tillsammans i badkaret.  Nu är vi en harmonisk familj igen.

Det blev en jävla skitdag istället

Dotter, eller ungen som jag hellre säger idag, har skrikit och gråtit hela dagen, i princip ända sen hon vaknade. Jag vet att det beror på att hon är sjuk och känner sig olustig och har ont i halsen men efter sex timmar av skrik och gråt kan jag inte tycka synd om henne längre. Jag förstår att hon är skitfrustrerad över att jag inte kan ta bort det onda, det enda jag kan göra är att ge henne värktablett och försöka få henne att vila. Därför har jag under fyra timmar försökt få henne att sova, för att vara vaken var verkligen inget alternativ. Först i vagnen ute på promenad men det gick åt skogen då ingen av oss hade lust att vara ute i det här skitvädret. Väl inne påbörjade jag läggningen på nytt. Nu, tre extremt tålamodskrävande timmar senare sover hon äntligen. Vilken jävla prövning! För det första har jag inget tålamod alls, för det andra saknar jag helt och hållet stubin och för det tredje så hade jag inte haft en chans att äta något sedan frukost. Jag bet ihop käkarna så hårt jag kunde och upprepade mantrat hon är sjuk, hon har ont, det är synd om henne, skärp dig och håll ut, det är snart över... Jag trodde fan att jag skulle bli mentalsjuk ett tag, innan jag äntligen märkte hur ungen började slappna av. Nu sitter jag och slänger i mig en pyttipanna som jag stekte på högsta temperatur under en väldigt kort tid. Maten är kall inne och bränd utanpå och smakar skit. Om inte pappan till den här ungen kommer hem tidigt idag så blir tvångströja, elchocker och kalla bad inslag i min vardag framöver.

välkommet avbrott

Idag... 

- sov jag till 9.15

- dricker jag skummad latte till frukost

- har vi all tid i världen att göra oss i ordning

- tittar vi på bolibompamorgon 

- dumsurfar jag på datorn

- går vi på skön långpromenad

Varför? Jo, VAB-dag!!!!

Söndagsblues

Söndag = ångestdagen. Ångest för att veckan gick så snabbt och för att helgen gick ännu snabbare förbi. Ångest för att jag inte hann med att göra det jag tänkt mig och för att jag inte heller denna vecka hann träffa de vänner, förutom de allra närmsta, som jag allt mer sällan umgås med. Ångest för att kalendern redan är fulltecknad inför veckan som kommer. Jag hann bara träna en gång även fast mitt mål var att träna två gånger. Jag hann inte ta tag i en enda sak på "att göra listan". Jag hann inte en enda gång laga den där nyttiga och perfekt sammansatta maträtten jag såg ett recept på. Jag hann inte uppdatera min CV och kunde därmed inte söka drömjobbet den här veckan heller. Till och med att jag resonerar så här ger mig ångest. Jag vet ju att det skulle vara övermänskligt att hinna göra allt det här samtidigt som jag har familj och jobb. Vad är problemet? Rent intellektuellt vet jag ju allt det här med samhällets prestationskrav som särskilt drabbar unga kvinnor. Varför måste jag då hålla på och tänka så här? Varför kan jag inte bara fokusera på det som jag faktiskt har hunnit med och det som verkligen betyder något?

Jubileum - dags att fira!!!

Medan jag borstade tänderna tänkte jag på hur länge sen sist det var jag sov en hel natt nonstop. Det var senast i april 2006. Dotter är visserligen född i augusti men i slutet av graviditeten är man kissnödig hela tiden. 

The list

Minns ni vänneravsnittet där de gör en lista över kändisar som man skulle få vara med utan att ens partner bli arg? Nästan alla par vi känner har en sådan lista och så har även vi, inget konstigt med det. Problemet är att vi båda har kändisar på listan som rent geografiskt befinner sig ganska nära, närmare än "over there" i varje fall. Well, här är den, listan, helt utan svartsjuka och med noll risk för att någon av oss i verkligheten skulle skrida till verket.

Min:

1. Mads Mikkelsen (möjligen ett tantigt val men det går inte att förbise dragningskraften)

2. Johnny Depp (motivering överflödig)

3. Rami Shaaban (en joker men ack så farlig, vistas nästan dagligen 500 meter från vårt hus)

Sambos:

1. Francoise Hardy (ääh... han måste tro att han lever på 60-talet, annars är det konstigt...)

2. Mat-Tina (i den gröna sambadressen i Let´s dance)

3. Åsa Linderborg ( lite oväntad men jag gillar att brain vinner över beautey)

En evighet på blåbussen

Det hör inte till vanligheterna att vi passerar söders gränser vid slussen men idag blev det så för dotter skulle ta en fancy spruta på Sophiahemmet. På tillbakavägen bestämde jag att vi skulle ta 4:ans buss eftersom den går hela vägen hem, ända till Gullis. Resan med blåbussen tog 56 minuter. Jag upprepar: 56 minuter!  För lite perspektiv följer några andra destinationer man når på nästan samma tid:

Stockholm - Strängnäs med tåg: 45 min

Stockholm - Köpenhamn med flyg: 70 min

Stockholm - Paris med Concorde: dryga timmen

Kanske överreagerar jag?

Surfade runt på mamas hemsida och hittade den här bloggen. Jag tycker verkligen inte att det känns helt ok. Tycker tidningen mama att det här står för någonting bra? Jag kanske överreagerar? Jag vet bara att jag aldrig skulle exponera min dotter på det viset. Fan, jag som precis köpt tidningsjäveln!